Min största rädsla
Jag vet egentligen inte vad min största rädsla är, inte när det gäller hästar i alla fall. Ibland önskar att jag vore rädd, lite lagomt sådär för att i alla fall ha en gnutta respekt.
Ibland kan jag tycka att jag är för oförsiktig, det är ju trots allt djur. Men rädd för dom, är jag absolut inte. Min största rädsla är väl i så fall att minsta ännu en vän, en livskamrat och hjälte. Det känns dock som att jag haft nog med otur, men rädlan att en olycka finns såklart alltid där.
Jag har alltid lite ångest över att glömma mobilen eller att missa ett samtal, tänk om det hänt min Sessa någonting. Jag trodde inte att jag kunde fästa mig vid en häst så hårt igen, efter allt som hänt så har jag lärt mig hur lätt dom verkligen kan tas i från en. Men Sessan har gett mig någonting speciellt, trots att hon ibland kan vara ett rent helvette och tårarna rinner och besvikelsen kokar så löser det sig alltid.
Hon har en speciell plats, och nu vill jag aldrig låta henne gå, jag vill verkligen att hon ska stanna kvar hos mig.
Så jag måste nog säga att största rädslan är att hon ska tas ifrån mig, på något sätt. Skada sig eller tvingas säljas till någon annan...
Huvva hemsk tanke båda två, men brevid min sida skall hon få vandra! 
*Min älskade underbara Sessa!*
Min första häst
Vill bara börja med att säga att detta är ganska tungt, trots att det gått måånga år så är det fortfarande en minnesbild som har ett rätt så suddigt slut, ska försöka att återberätta det så sammanhängande som möjligt.
* A Lot Of Bucks*
Lik dom flesta 15åringar i min omgivning svävade jag omkring bland molnen och hade en konstant dröm, en dröm om att få en helt egen häst. En häst som bara var MIN!
Efter många år av tjat, tårar och övertalningsförsök hade jag sånär som gett upp hoppet, och insett att jag får nog trots allt vänta tills jag blivit vuxen nog att köpa en häst själv.
Men så en dag kom min storebror hem till mina föräldrar, berättade att vi skulle börja kolla på en häst åt mig och ni kan ju förstå hur stor lyckan var.
Vi åkte och provred ett sto i Sundsvall som inte var någonting vidare att hänga i julgranen så letandet fortsatte. Brorsan kom sen och sa att han hade hittat ett stall utanför Stockholm som hade flera fiiiina quartrar och paintar till salu, sagt och gjort vi packade våra väskor och åkte ner, bara han och jag.
Jag provred ett gäng med hästar, jättefina alla men ingen sån *WOW* upplevelse. Då säger Henrik som äger gården och hästarna att dom har en häst kvar, som dom egentligen inte ska sälja då det är familjens ögonsten men att hur mycket dom än vill så räcker tiden inte till, så vill jag får jag gärna provrida honom.
Jag var fast, efter en kortkort stund sa jag bara denhär hästen vill jag ha. Ingenting passade in i våra kriterier, han var ung, hingst och helt klar för dyr.. Vi gjorde inga affärer utan åkte hem igen, med Bucks i både mitt men också min brors tankar. Dagarna gick, jag åkte ner till Idre för att sommarjobba och Bucks var ständigt med mig i mina drömmar.
Totalt oväntat, som en blixt från en klarblå himmel ringde brorsan mig en lite halvmulen dag när jag låg och slöade framför tvn. Han ville ha min adress, vadnu för, vi kan ju mejla!
Nej han ville skicka kontraktet!
Tårarna sprutade och min lycka var räddad, älskadeälskade Bucks skulle äntligen bli min!
Dom sista veckorna gick minst sagt sakta, full av förväntan. När det sen var dags för mig att avsluta mitt jobb i Idre kom mamma, pappa och min dåvarande pojkvän och hämtade mig i Idre, för att åka vidare till Bucks.
Vi hade beställt transport med lastbil åt honom eftersom att det var nästan 100mil att åka, så vi åkte dit dagen innan och provade ut sadel och red honom en sista gång (bilden är från den dagen). Den lyckan jag kände då går inte med ord att beskriva, påvägen hem till moster igen stannade vi och köpte massor med saker åt honom, allt som kunde tänkas behövas när man fått sin första egna häst!
Kvällen gick, full av förväntan, morgonen efter skulle Bucks lastas för att åka hem, hem till mig.
Tillslut lyckades jag somna, men sov såklart oroligt, vid fyra tiden på morgonen blir jag väckt, det är mamma som gråter och säger att jag måste komma och sätta mig för någonting hemskt hade hännt.
Jag går ut i köket hos min moster, sätter mig ner och hon berättar. Bucks har blivit sparkad och står på strömsholms djursjukhus och dom vet inte om han klarar sig. Helt tom, alla ord fattades.
Kastar oss i bilen och åker, väl där så möts vi av en häst med ett enormt bandage, han har sån smärta att han skakar och svettas. Dom kan inte ge honom smärtlindring för risken att han då stödjer på benet och förvärrar skadan. Han rönkas, vi avbokar transport, ringer försäkringsbolag och mest av allt så gråter vi.
Han rönkas och skadan är allvarlig, hans boxdörr var stängd men gallerluckan öppen, så med största sannorlikhet så har han hoppat ut för att komma ut till det högbrunstiga stoet som var på rymmen. För boxen var stängd och hästen ute. Benet var sånär som krossad och det skulle medföra en enorm konvalicens. Ungefär 3månader i hängmatta på strömsholm och ytterligare 6månaders boxvila innan jag överhuvudtaget skulle kunna få upp honom hit. Och han skulle aldrig kunna gå som tävlingshäst, möjligtvis avel eller promenadridning.
Detdär var sista gången jag såg honom, vi gjorde vad vi kunde men på midsommarafton ringde dom, det gick inte att hålla honom smärtfri längre. Han hade så fruktansvärt ont och det fanns ingenting mer dom kunde göra.
Jag fattade mitt livs största och tyngsta beslut. Han skulle få somna!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han har det så bra som bara tänkas kan där han är nu, jag tänker på honom varje dag fortfarande, tänder ett ljus brevid hans kort på kvällen och tänker på hur livet hade varit om du funnits kvar här hos mig, än idag.
Vila i frid älskade Bucks, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, ingen har någonsin gjort ett så stort intryck på mig!
* A Lot Of Bucks*
Lik dom flesta 15åringar i min omgivning svävade jag omkring bland molnen och hade en konstant dröm, en dröm om att få en helt egen häst. En häst som bara var MIN!
Efter många år av tjat, tårar och övertalningsförsök hade jag sånär som gett upp hoppet, och insett att jag får nog trots allt vänta tills jag blivit vuxen nog att köpa en häst själv.
Men så en dag kom min storebror hem till mina föräldrar, berättade att vi skulle börja kolla på en häst åt mig och ni kan ju förstå hur stor lyckan var.
Vi åkte och provred ett sto i Sundsvall som inte var någonting vidare att hänga i julgranen så letandet fortsatte. Brorsan kom sen och sa att han hade hittat ett stall utanför Stockholm som hade flera fiiiina quartrar och paintar till salu, sagt och gjort vi packade våra väskor och åkte ner, bara han och jag.
Jag provred ett gäng med hästar, jättefina alla men ingen sån *WOW* upplevelse. Då säger Henrik som äger gården och hästarna att dom har en häst kvar, som dom egentligen inte ska sälja då det är familjens ögonsten men att hur mycket dom än vill så räcker tiden inte till, så vill jag får jag gärna provrida honom.
Jag var fast, efter en kortkort stund sa jag bara denhär hästen vill jag ha. Ingenting passade in i våra kriterier, han var ung, hingst och helt klar för dyr.. Vi gjorde inga affärer utan åkte hem igen, med Bucks i både mitt men också min brors tankar. Dagarna gick, jag åkte ner till Idre för att sommarjobba och Bucks var ständigt med mig i mina drömmar.
Totalt oväntat, som en blixt från en klarblå himmel ringde brorsan mig en lite halvmulen dag när jag låg och slöade framför tvn. Han ville ha min adress, vadnu för, vi kan ju mejla!
Nej han ville skicka kontraktet!
Tårarna sprutade och min lycka var räddad, älskadeälskade Bucks skulle äntligen bli min!
Dom sista veckorna gick minst sagt sakta, full av förväntan. När det sen var dags för mig att avsluta mitt jobb i Idre kom mamma, pappa och min dåvarande pojkvän och hämtade mig i Idre, för att åka vidare till Bucks.
Vi hade beställt transport med lastbil åt honom eftersom att det var nästan 100mil att åka, så vi åkte dit dagen innan och provade ut sadel och red honom en sista gång (bilden är från den dagen). Den lyckan jag kände då går inte med ord att beskriva, påvägen hem till moster igen stannade vi och köpte massor med saker åt honom, allt som kunde tänkas behövas när man fått sin första egna häst!
Kvällen gick, full av förväntan, morgonen efter skulle Bucks lastas för att åka hem, hem till mig.
Tillslut lyckades jag somna, men sov såklart oroligt, vid fyra tiden på morgonen blir jag väckt, det är mamma som gråter och säger att jag måste komma och sätta mig för någonting hemskt hade hännt.
Jag går ut i köket hos min moster, sätter mig ner och hon berättar. Bucks har blivit sparkad och står på strömsholms djursjukhus och dom vet inte om han klarar sig. Helt tom, alla ord fattades.
Kastar oss i bilen och åker, väl där så möts vi av en häst med ett enormt bandage, han har sån smärta att han skakar och svettas. Dom kan inte ge honom smärtlindring för risken att han då stödjer på benet och förvärrar skadan. Han rönkas, vi avbokar transport, ringer försäkringsbolag och mest av allt så gråter vi.
Han rönkas och skadan är allvarlig, hans boxdörr var stängd men gallerluckan öppen, så med största sannorlikhet så har han hoppat ut för att komma ut till det högbrunstiga stoet som var på rymmen. För boxen var stängd och hästen ute. Benet var sånär som krossad och det skulle medföra en enorm konvalicens. Ungefär 3månader i hängmatta på strömsholm och ytterligare 6månaders boxvila innan jag överhuvudtaget skulle kunna få upp honom hit. Och han skulle aldrig kunna gå som tävlingshäst, möjligtvis avel eller promenadridning.
Detdär var sista gången jag såg honom, vi gjorde vad vi kunde men på midsommarafton ringde dom, det gick inte att hålla honom smärtfri längre. Han hade så fruktansvärt ont och det fanns ingenting mer dom kunde göra.
Jag fattade mitt livs största och tyngsta beslut. Han skulle få somna!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att han har det så bra som bara tänkas kan där han är nu, jag tänker på honom varje dag fortfarande, tänder ett ljus brevid hans kort på kvällen och tänker på hur livet hade varit om du funnits kvar här hos mig, än idag.
Vila i frid älskade Bucks, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, ingen har någonsin gjort ett så stort intryck på mig!
Presentera dig & din häst
Jag heter då Jeanette är 20år och jobbar som avedelningschef på ett café i Luleå.
När jag var 6år började jag att rida på jonsgården, där jag snabbt blev "fast".
Jag var dendär fantastiska underbara dottern som klockan 05.30 på lördagmorgon satt påklädd färdig med min matsäck och väntade på skjuts till stallet!
Så där började min ridkariär, ridit hästar och ponnyer av alla tänkbara typer, ridit och kört in ett antal små kärlekar, bråkat och skrattat. Jag red inte bara själv, jag jobbade också som ridguid och höll lektioner såsmåningom när åren gått.
När sen min tränare kommit hem från USA och började influera oss ordentligt på westernridningen tog det snabbt fart, red två lektioner i veckan på den underbara lilla welsh ponnyn Anina som var uppfödd på gården och jag varit med från dag ett med. Vi tränade och tränade och snabbt insåg nog vi alla, men aldra sist jag att hästen krympt och jag växt..
Tåg hårt på mig att måsta överge min ögonsten, gick då över till min fantastiskta underbara Lady!
Alla som sett denna dam vet om att hon är en ganska rejäl bit.
Blandras quarter/nordsvensk född 1991
Henne fortsatte jag då min eller snarare våran träning på och ingen häst kommer nog någonsin göra ett så stort intryck på mig. Hon var en helt fantastisk livskamrat, som alltid ställde upp och gjorde sitt bästa trots att hon inte hade dom bästa fysiska förutsättningarna!
Henne tävlade jag reining/pleasure/horsemanship/WR osv. med fram till 2007 tror jag. Bilderna ovan är från våran sista tävling i Gällivare. Vi vann då pleasuren och westernridning och knep andra placeringen i horsemanship, och inte nog med det så vann vi pris för stiligaste ekipage.
Efter den tävlingen tog jag ett tufft beslut, vi skulle avsluta när vi var på topp. Lady tyckte aldrig om att åka transport eller att vara på nya platser, hon hade inte dom fysiska förutsättningarna och åren gick.
Efter detta har det rullat endel hästar i mitt liv, men dom får jag berätta om någon annan dag om inte detta ska bli en hel bok.
Så nog om mig och över till den bästa av dom alla Sessan!
(Kläderna beror på -25grader, och den snygga hjälpen på hjälmtvång så den lånade jag av annan deltagare, korten är även fotade av Catrine)
Min häst, eller för att tydliggöra det hela så är hon inte min riktigt än. För tillfället så har jag henne på foder på obestämt tid, för senare köp!
Hennes namn framgår ju i min header, dock kallas hon till vardags för Sessan, hon är född 2001 och alltså i sina bästa år. Hon kom till Sverige som treåring och har sedan dess stått hos min tränare, tävlats och gått med föl. I juni förra året bestämde vi att hon skulle få flytta till mig ett tag och där kommer hon att stanna!
Hon är ett quartersto med mycket egen vilja men en fantastisk potential, svår i många lägen men ärlig när den tårtan som sitter på gör det hon ska (läs jag). Mitt mål med henne är att ha roligt, utvecklas och tävla för att sen förhoppningsvis låta henne lämna ett fantastiskt föl åt mig till framtiden.
På hennes fritid gillar hon att äta, vilket hon gör mest hela dygnet. Hon går nämnligen på lösdrift med ett gäng nordsvenskar vilket fungerar aldeles perfekt för henne, jag var lite skeptiskt till en början men skulle inte vilja byta bort det idag. Hon har dock rejäla täcken (Rambo quarter), fri tillgång på mat och ligghall (som dom förövrigt endast använder till att göra sina behov i) och får givetvis komma in över natten vid ohumana förhållanden.
Hmm vet inte riktigt vad mer som kan vara intressant för er att läsa om, skulle jag ha missat någonting världsligt så törs ni fråga!! :-)
När jag var 6år började jag att rida på jonsgården, där jag snabbt blev "fast".
Jag var dendär fantastiska underbara dottern som klockan 05.30 på lördagmorgon satt påklädd färdig med min matsäck och väntade på skjuts till stallet!
Så där började min ridkariär, ridit hästar och ponnyer av alla tänkbara typer, ridit och kört in ett antal små kärlekar, bråkat och skrattat. Jag red inte bara själv, jag jobbade också som ridguid och höll lektioner såsmåningom när åren gått.
När sen min tränare kommit hem från USA och började influera oss ordentligt på westernridningen tog det snabbt fart, red två lektioner i veckan på den underbara lilla welsh ponnyn Anina som var uppfödd på gården och jag varit med från dag ett med. Vi tränade och tränade och snabbt insåg nog vi alla, men aldra sist jag att hästen krympt och jag växt..
Tåg hårt på mig att måsta överge min ögonsten, gick då över till min fantastiskta underbara Lady!
Alla som sett denna dam vet om att hon är en ganska rejäl bit.
Blandras quarter/nordsvensk född 1991
Henne fortsatte jag då min eller snarare våran träning på och ingen häst kommer nog någonsin göra ett så stort intryck på mig. Hon var en helt fantastisk livskamrat, som alltid ställde upp och gjorde sitt bästa trots att hon inte hade dom bästa fysiska förutsättningarna!
Henne tävlade jag reining/pleasure/horsemanship/WR osv. med fram till 2007 tror jag. Bilderna ovan är från våran sista tävling i Gällivare. Vi vann då pleasuren och westernridning och knep andra placeringen i horsemanship, och inte nog med det så vann vi pris för stiligaste ekipage.
Efter den tävlingen tog jag ett tufft beslut, vi skulle avsluta när vi var på topp. Lady tyckte aldrig om att åka transport eller att vara på nya platser, hon hade inte dom fysiska förutsättningarna och åren gick.
Efter detta har det rullat endel hästar i mitt liv, men dom får jag berätta om någon annan dag om inte detta ska bli en hel bok.
Så nog om mig och över till den bästa av dom alla Sessan!
(Kläderna beror på -25grader, och den snygga hjälpen på hjälmtvång så den lånade jag av annan deltagare, korten är även fotade av Catrine)
Min häst, eller för att tydliggöra det hela så är hon inte min riktigt än. För tillfället så har jag henne på foder på obestämt tid, för senare köp!
Hennes namn framgår ju i min header, dock kallas hon till vardags för Sessan, hon är född 2001 och alltså i sina bästa år. Hon kom till Sverige som treåring och har sedan dess stått hos min tränare, tävlats och gått med föl. I juni förra året bestämde vi att hon skulle få flytta till mig ett tag och där kommer hon att stanna!
Hon är ett quartersto med mycket egen vilja men en fantastisk potential, svår i många lägen men ärlig när den tårtan som sitter på gör det hon ska (läs jag). Mitt mål med henne är att ha roligt, utvecklas och tävla för att sen förhoppningsvis låta henne lämna ett fantastiskt föl åt mig till framtiden.
På hennes fritid gillar hon att äta, vilket hon gör mest hela dygnet. Hon går nämnligen på lösdrift med ett gäng nordsvenskar vilket fungerar aldeles perfekt för henne, jag var lite skeptiskt till en början men skulle inte vilja byta bort det idag. Hon har dock rejäla täcken (Rambo quarter), fri tillgång på mat och ligghall (som dom förövrigt endast använder till att göra sina behov i) och får givetvis komma in över natten vid ohumana förhållanden.
Hmm vet inte riktigt vad mer som kan vara intressant för er att läsa om, skulle jag ha missat någonting världsligt så törs ni fråga!! :-)
Håll utkik!
Eftersom att jag startat upp bloggen på nytt efter ett låångt uppehåll tänkte jag använda listan nedanför för att ni ska få veta mer om mig/oss! Strax tänkte jag uppdatera om dag 1!
Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 – Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Mitt bästa häst minne
Dag 10 - Mina drömmar
Dag 11 - En bild på stallet
Dag 12 - Det här saknar jag
Dag 13 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 15 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!
Dag 1 - Presentera dig och din häst
Dag 2 – Min första häst
Dag 3 - Min största rädsla
Dag 4 - Hur började mitt häst intresse
Dag 5 - Det här finns i min rykt låda
Dag 6 - Det här äter min häst varje dag
Dag 7 - Min favorit grej i stallet
Dag 8 - Min hästs vardags outfit
Dag 9 - Mitt bästa häst minne
Dag 10 - Mina drömmar
Dag 11 - En bild på stallet
Dag 12 - Det här saknar jag
Dag 13 - En nytagen bild och 5 punkter som beskriver din häst
Dag 14 - Varför får ridning dig att må bra
Dag 15 - Något du och din häst är stolt över som ni har gjort!
Saknad..
Min älskade underbara Sessa!
Eftersom att jag legat däckad i feber i snart fem dagar har jag bara hunnit vara snabba svängar till W, idag var dock min storebror dit och kikade till henne!
Han var så rolig när han kom hem, han konstaterade stolt att kläderna satt som dom skulle och att hon och alla kompisarna glatt hade kommit när han visslat på henne.
Imorgon har jag förhoppningsvis inte lika hög feber, och i alla fall ork till att åka och krama lite på henne, enländes elände att vara såhär förkyld!
